kärlek och revolution

Vi träffades på toaletten på en bar förra sommaren, han kom fram och sa att han ville fylla i indiantatueringen med en krita. Han tyckte att den såg ut som en sån där bild i en målarbok för barn. Jag svarade att jag kunde slå vad om att han spelade golf, vilket han bekräftade.

-Och du erkänner direkt? sa jag. Han svarade att han tog det som att jag inte gillar golf.

Sen var jag fast. Han vände upp och ner på min värld. Och jag blev kär för första gången på länge.

Sedan åkte han hem, och jag kom över honom.

Två månader senare hörde han av sig igen och frågade om jag ville träffa honom, han var i Åhus över dagen bara

(han bor alltså i Göteborg, men har en sommarstuga här i Åhus).

Och han vände upp och ner på min värld igen. Och åkte hem igen.

Men nu är det sommar igen och han är tillbaka.

Eller, han var tillbaka ett par dagar bara. Han åkte hem igen igår.

Det var som vanligt jävligt härligt att träffa honom.

Och min värld skälvde något som vanligt när han är här.

Han gör mig glad. Det är nog så enkelt.

Fast han går på semester om ett par veckor, så då kommer han vara här mycket längre. Och spela golf.

Och förhoppningsvis förgylla min tillvaro lite grann.

Vad är det som gör att just göteborgare är så sanslöst härliga?

För det finns verkligen inga män som kan charma mig som en göteborgare kan.

Jag borde flytta upp dit, det är ju tydligt. :-)

/LaCinna ler forfarande