Southern Comfort & gamla spöken

Så, tillbaka utan att det har gått 2 veckor denna gången. it´s only getting better, baby.

Fredagen gick i rörelsens tecken.
Först körde jag ett stenhårt styrketräningspass. Jag tömde ut lagret på energi fullständigt, orkade knappt ta mig hem. Sen på kvällen tog jag och Anna en lååång promenad. Fast vi fuskade lite: vi stannade på bryggan utanför segelsällskapets lokal och drack rosévin och käkade kex, ost och vindruvor. Det var vi värda!!

I lördags var jag först på släktkalas i Vinslöv. Fy tusan vad energikrävande det blev. Sju hundar följde med. Mammas och pappas hundar, Lisas brors två hundar, Lisas systers hund och Lisas mammas hund, plus Lisas och Mickes hund såklart. Den sistnämnda hunden stod bunden hela tiden eftersom de var rädda att han skulle bita någon när det var så stimmigt. De två andra pudlarna skällde konstant, och ägarna sa inte till dem. De enda som sa till hundarna var jag och Micke. Det blev väl ett par sura miner ibland, men jag pallar inte med hundar som står och bjäbbar konstant. Och reagerar inte ägarna, då reagerar jag.

På kvällen gick jag ut med Anna och ett gäng andra tjejer. Vi var först på förfest på Österäng, i en likadan lägenhet som jag bodde i. Toaletten var exakt lika!! Vilken nostalgi! Jag kan känna att det nog finns en liten del av mig som längtar tillbaka dit. Det är minnena, såklart. Det är minnena man längtar tillbaka till.
Sen gick vi till Grand, det var premiär. Grand är inte mitt favoritställe, men med rätt sällskap blir det såklart kul ändå.
Där träffade jag en kille jag hade et one-night-stand med för nästan två år sen, tror jag att det var.
Det hela var ganska roligt. Ibland är man en skadeglad jävla bitch. Men så här gick det till:
Killen som får förbli anonym kommer fram till mig på dansgolvet och vi kramas och sen dansar vi ( det är en väldigt rolig och trevlig kille, en sån kille man blir glad av att träffa). Efter en stund kommer det fram en tjej. man ser att hon gör allt hon kan för att vara sexig, hon kör hela repetoaren, vickar på rumpan, kisar med ögonen, ja, ni vet. Hon tar honom i handen och drar iväg med honom. Så vänder hon sig om och hånler åt mig. Jag börjar skratta: för det första bryr jag mig inte särskilt mycket om att hon tar honom, jag hade inte tänkt ragga på honom. För det andra är det där så jävla löjligt. En av tjejerna som jag var ute med såg också det, och gjorde en menande min.
En stund senare är killen tillbaka igen. Såklart. Vi tar vid där vi slutade och fortsätter dansa. Dj:n börjar spela den där dansbandslåten Ja, jag vet att klockan är två och det är sent för en söndagskväll, men ingenting kan få mig härifrån... ni vet. Så vi börjar dansa så som pensionärerna gör... ni vet. Med snurrar och allt. Vi tramsar oss, med andra ord. Efter den väljer dj:n att spela Var ska vi sova inatt - låten. Då börjar det hetta till lite, faktiskt. Ganska otippat egentligen. Eller kanske inte. Jag vet inte. Men ialla fall så kommer samma tjej tillbaka igen och ska dra iväg honom en gång till. Då snurrar han runt mig så jag har ryggen mot honom, lägger armarna runt min midja och kysser mig i nacken. Tjejen försvinner lika snabbt som myggen försvinner när man tänder lampan på natten för att slå ihjäl dem. Och jag kan inte låta bli att bli jävligt skadeglad.

Inte för att hon drog iväg honom, det skiter jag i, men för att hon hånlog mot mig. Fy fan, vad pinsamt det hade varit att göra en sådan sak bara för att sedan se mannen välja den andra bruden. Hahahah, det är så jävla roligt.
Sen hängde han med mig hem och vi snackade och kelade till halv åtta eller nåt på morgonen.
Han är sjukt söt men precis lika blyg.

Jag och Anna delade på en flaska Southern Comfort. Gott!!!

På tal om män från förr. I fredags fick jag mess från en kille som jag dejtade två gånger för fem år sedan. Helt plötsligt sådär. Exakt 13.00 kommer det första messet. Jag får fundera en stund innan jag fattar vem det är. När jag kommit på det bestämmer jag mig för att skita i att svara. Två timmar senare kommer precis samma mess, (Hej på dig! Hur är det med dig nu för tiden?), fast nu på den andra telefonen. Vilket betyder att han inte suttit sysslolös och kollat i telefonboken och tänkt "Undra vad Annica gör nu för tiden", utan han har letat upp mig på eniro. Det tycker jag är jävligt wierdo.
Jag svarade då iallafall. Väldigt kort. Efter några mess med dumma frågor frågade om jag ville träffa honom igen, jag svarade "Det vet i fan...". Sen skrev han inte mer. Ja, vad svarar man på det? hehe *evilskrattar*

Jag förstår ärligt talat inte vad det är för fel på män som gör att de tror att de kan höra av sig flera år senare och tror att de har någonting att hämta då. Bara sådär. De har ingenting att hämta. Framförallt inte han.

Igår låg jag i soffan och tittade på Män som hatar kvinnor och dressyr. Så duktiga djur hästar är!!

Jepp. Jo men då så...
Det var väl det för nu då...

Men sammanfattning: trevlig helg om än stundvis något rörig i trevligt sällskap och män från förr. 

                        pussen&kramen

              /LaCinna tror att hon hunnit sova ikapp redan trots allt


Går du hit ofta eller?

Oj oj, så hemskt länge det var sen jag skrev.
Men oroa er inte gott folk, jag lever fortfarande!
Jag har bara inte pallat.

Igår var jag och mamma hos veterinären. Alla husdjur skulle in för den årliga vaccinationen.
Pappa jobbar precis ovanför djurdoktorn, så han kom ner och hjälpte till. det behövdes. Fyra katter och två hundar!!! Det va som en jävla djurcirkus. Oj oj och herregud.
Det tänkte de som jobbade där också.
sist ut att vaccineras och undersökas var mina katter. Fram tills dess hade alla djuren varit snälla och trevliga och låtsats vara väluppfostrade.
Så lyfter jag upp Saber på bordet. Sprutan är inga problem. Men sen när veterinären undersökte Sabers tänder, då fick han nog och morrade och försökte klösa den stackars doktorn. Han lyckades lite. Jag fattar ingenting, jag har aldrig sett honom sådan. Fredliga Sabbe.
Men värre skulle det bli!
Columba börjar fräsa redan när jag öppnar dörren på buren. Sedan går det utför. Columba förvandlas till en högeffektiv lemlästarkatt, för att inte nämna röstresurserna hon visade prov på. Hon är en liten markatta ibland, hon kan ha ett jävla humör. Men sån som hon var har jag fan aldrig sett henne heller innan. Det krävdes fyra pers för att hålla henne så att veterinären kunde ge henne vaccinet. Vi var också tvungna att sätta en sån där tratt över huvudet på henne för att hon inte skulle komma åt att hugga oss. Gudarna ska veta att hon försökte och var nära ändå. Det blev ingen hälsoundersökning för lilla Lumba, så roligt ville inte veterinären ha det.
Sen kan ni ju försöka tänka er hur de andra fem djuren reagerade på tumultet. Rena kattsymfonin uppstod, alla jamade och morrade. Hundarna började skälla. Folk måste ha undrat vad fan vi höll på med.
När vi skulle gå sa mamma till assistenten:
- Så, nu är det ett år till nästa gång.
Assistenten svarade:
- Ja, jag ska komma ihåg att ta ledigt resten av dagen efteråt.

Jag har fått en tid till neurologen för att utreda den där neurologiska sjukdomen som jag verkligen hoppas på att jag inte har. Har jag den börjar vi nog närma oss gränsen för vad jag klarar av innan jag börjar tycka synd om mig själv.

Jaaa... vad har mer hänt...

Jag kommer inte på nåt mer just nu.
om en vecka har skolan börjat. Blä.
Hoppas jag börjar tycka att det är roligt igen snart.
Det gör jag säkert.

Jag ska försöka skriva någon gång inom den närmsta framtiden.

Puss o kram
                             /LaCinna låter fortfarande tankarna fladdra iväg ibland

Absolut ingenting egentligen

Idag fika jag med Elin.
Och Annika ringde under fikan, de är hemma igen! Safe and sound verkar det som.
Sen åkte jag hem och sov för länge.
Sen har jag pluggat lite. Det går trögt i starten, tar sin lilla tid. Men det känns också skönt kreativt, det jag gör nu.

Jag har missat en sak, kom jag på när jag läste gårdagens blogg.
Jag har ju glömt berätta att Björn är en sån där golffantast som har 3 i handicap. Och att han är väääldigt snobbig. Och nu undrar folk som känner mig hur fan jag kunde falla för en sådan kille... och det gör jag med.
Han är säkert moderat också. Jag frågade och fick ett tveksamt nej och ett pillemariskt leende. Jag tror att han ljög. 
I alla fall, därav gårdagens golfsnobb. Så undrar ingen.

Jag ska upp tidigt imorrn och träna, så nu måste jag sova.
Må Gudarna vandra med er till drömmarnas land

       /LaCinna känner sig hög

Spöktimmen

En liten snabb rapport innan jag hoppas i kojs.

Min urinvägsinfektion är mycket bättre ni, för er som undrar. Antibiotika is a beutiful thing... :)

Jag har pluggat en massa idag. Det va som fan att det funka! Nu kan jag somna något nöjdare.

Imorrn är det fika med long-time-no-see-Elin. Ska bli trevligt!
Sen ska jag hem och fortsätta plugga. Tänkte va färdig med arbetet senast onsdag. Det är fyra romaner som ska läsas och sen ska det skrivas tankar om romanerna, två sidor per roman. Så 1000 sidors läsning och  8 sidor skriva sammanlagt alltså. Men jag vill ha det gjort och inskickat så jag bara kan skita i det sen och slappna av resten av sjukskrivningen.

Det är nog för nu.
 
                /LaCinna dagdrömmer fortfarande om hur ett liv med en golfsnobb skulle se ut

Ok, några bilder!

Jag börjar med några festbilder!

Så här såg jag ut när jag träffade Björn i lördags!





Och här hälsar jag på Linda i Uppsala!
Så här ser vi ut före alkoholen inmundigats. På en grekisk restaurang. Med mycket god mat.




Så här såg jag ut efter en halv flaska Rosévin. Här är vi på Flustret, en nattklubb i Uppsala.





Och så här såg vi ut efter ytterligare några drinkar:









Miró och Dali på Tivedens nationalpark




Tivedens nationalpark




På Tivedens nationalpark måste man klättra i berg om man vill komma någonstans... typ.
Jag är långt ifrån uppe, men se hur långt ner mamma är! Hon är den avlånga, svarta lilla pricken framför ett träd.




I den här timmerkojan sov jag när vi var i Dalarna. Folk som lånade kojan förr i tiden rispade in sina namn och årtalet, som en hälsning till ägaren. De flesta hälsningar är från 1800-talet! Dörrhålet var typ 1.40 högt. Var folk så korta då? ;-)





Jag badar i Siljan en morgon. Hundarna undrar hur dum jag egentligen är. Det var kallt som tusan!
Men Miró hoppade i plurret tillslut han också.




Farmor (93 år) och pappa i farmors kök.





Det här var en liten del av resan.
You ain´t seen nothing yet!

Pussar & kramar












Somliga straffar Gud meddetsamma...AJ!

Jag har fått urinvägsinfektion. Hur det gick till är ingen gåta.

Min mamma är så sjukt söt! Jag ringde henne i morse och bad henne köpa citroner åt mig, för att driva ut fula bakterier.
Hon kommer en stund senare med 2 kilo citroner, biskvier, lite choklad, middag, cola och melon. Kan man ha en bättre mamma? Så idag har jag druckit och kissat, druckit och kissat...och så har det hållt på.

Min härliga granne köpte ett paket cigg åt mig på vägen hem. Hon är den bästa grannen någonsin!

Kommer på att jag har det jävligt bra: jag har de bästa föräldrarna, de bästa kompisarna och den bästa grannen i hela världen!

Jag ska ju lägga upp bilder från semestern. Har inte pallat än. Men de kommer sen nån gång.

Nu har jag nog inte mer.

   /LaCinna undrar varför grannar har problem med katter som vistas utanför deras tomt.

Kärleken kan va ett jävla under - ett mirakel som en blixt från dyster sky

Björn kom förbi igår kväll. Så det blev en björnkram till eller femtio :-). Han ringde strax över halv tio på kvällen och frågade om han fick komma. Han sa att han hade bestämt sig för att inte ringa eftersom han åkte tillbaka till verkligheten redan idag. Han hade tagit ett kvällsdopp och tittat på sporten för att skingra tankarna sa han, men inte kunnat släppa tanken på mig. Sa han. Så han bestämde sig för att han var tvungen att träffa mig en gång till. Sa han.
Det var naturligtvis en jävligt dålig idé. Men jag tror inte på att vara förnuftig, jag tror på att följa sitt hjärta och göra det man vill göra. Så vad kunde jag annat göra än att säga ja?
Det var otroligt mysigt. Vi låg mest och pratade. Fan, jag hade kunnat spendera en jävla massa tid med att bara prata med Björn och jag skulle vara lycklig.
Men allt gott har ett slut, och nu är han borta.
Det fanns så mycket kvar jag ville berätta för honom. Jag ville berätta om hur fräscht det känns med män som är ärliga. Jag hade velat berätta för honom om hur han gett mig tron på att det finns bra män som går att bli kär i tillbaka.
En sak hann jag göra i allafall innan han försvann. När han kom hit sa jag:
- Grannarna här under har skrivit en låt om oss.
- Om vilka? (Björn)
- Om oss.
- Oss? (Björn)
Haha, han blev helt stel i ansiktet. Hela kroppen, faktiskt. Han bara stirrade storögt på mig.
- Vadå? (Björn).
Så satte jag på en låt som heter Jag hör hur de ligger med varandra i våningen ovanför som Kjell Höglund skrivit. Han började asgarva, kanske mest av lättnad, så sa han
- Haha, det där är Höglund va? Fan, jag trodde att du hade några psykogrannar som spelat in en låt och lagt cd-skivan i
din brevlåda. Va rädd jag blev. Så skrattade han ännu mer och hånglade upp mig.
Jag tycker själv att jag var ganska rolig faktiskt. Jag är nöjd.
När han gick sa han på sin otrolig härliga göteborgska:
- Hejdå, min sommardam.
Hmm. Han kommer alltid finnas här som ett härligt minne. Och som den som gav mig hoppet tillbaka. Ett nytt ljus har tänts i mina ögon, tycker jag mig se när jag ser mig själv i spegeln.
Hejdå Björn! Den här sommaren blir din.

Idag var Lina och Herman här på lunch. Vi åt sallad med kyckling (jag och Lina alltså, Herman är hennes hund, han fick vara utan). Det var väldigt gott och det var bra att ha någon som skingrade mina tankar.  
Jag har suttit och snackat lite med grannfrun också. Vi pratade om mytomaner. Haha, vilka historier folk kan hitta på!

Med kärlek
     /LaCinna

Alla vill den, man vill till den.

Imre kom såklart inte i lördags. Och han ringde inte. Och det va jävligt bra för mig, för det blev bara bättre.
Förfestade hos Anna. Vi drack sjukt goda drinkar och skrålade och spelade luftgitarr till En del av mitt hjärta. Väldigt roligt var det.
När vi kände oss redo stack vi till Handelsbaren. I kön till toaletten träffar jag en jävligt snygg göteborgare. Han ville fylla i min indiantatuering med färg, det va så vi började prata. Sen fortsatte det. Och han följde med hem.
Det visade sig snabbt att han var av en sort som inte växer på träd: smart, rolig, trevlig, välutbildad, stabil. Och snygg. En drömman.
Förutom det där med att han bor i Götet. Det funkar ju inte. Jag har varken tid eller pengar till distansförhållande. Eller energi, tror jag. Det hade blivit jobbigt. Så det måste få bero.
Men det är länge sen jag var förälskad. Det är flera år sedan. Det är skönt att veta att en man fortfarande kan få mig att bli lös i magen. Jag får ta det, och låta det vara där. Jag hatar det.
Men om en vecka är allt normalt igen, och jag får vänta på nästa perfekta man.

Imre däremot, lille Imre, han kan gå och lägga sig. Han har sketit sig själv i näven och kletat in det i fejan på sig själv. Det finns en sak jag aldrig kompromissar med, det är respekt. Det har han inte, han är en liten pojke. Framför allt blev han en patetisk liten pojke i jämförelsen med Björn. På alla sätt, fysiska som psykiska ;-).
Så tack Björn! Och tack Imre för att du aldrig kom.

/LaCinna är darrhänt

RSS 2.0