Far och son Hoyt - kärlek och hjältar
Se till att läsa det förra inlägget och tittar på det klippet innan ni tittar på det här.
Här har ni deras fantastiska historia.
Mer än så här behövs inte sägas.
Här har ni deras fantastiska historia.
Mer än så här behövs inte sägas.
Jag vet att min befriare finns
En pojke frågar sin pappa en dag:
-Pappa, vill du springa ett marathon med mig?
-Ja, visst kan vi göra det, min son.
Och de springer ett marathon tillsammans, trots att pappan inte längre är ung och lider av en hjärtsjukdom.
Ett tag senare frågar pojken sin pappa:
-Pappa, kan du springa ännu ett marathon med mig?
Pappan svara återigen ja.
Och de genomför ännu ett marathon. Tillsammans.
Senare säger sonen till sin pappa:
-Pappa, snälla, skulle du vilja genomföra Ironman med mig?
(Ironman är det tuffaste triathlonet någonsin i världen.
Man simmar 4 km, cyklar 180 km, och springer 42 km i ett streck)
Pappan svarar:
- Naturligtvis vill jag genomföra Ironman med dig , min son.
Och det gjorde de. Tillsammans
Här är deras resa genom Ironman, det tuffaste triathlonet i världen.
Från början till slut.
Hur vackert är det inte?
Jag är inte bölig av mig, men jag grät.
Av den anledningen att det här är beviset på hur stark och hur viktig kärleken är.
Utan den är vi ingenting.
Den befriar oss.
Den ger oss meningen med livet. I vardagen.
Den har kraft att spränga alla gränser.
Så med kärlek
P&K
/LaCinna på uppdrag med det enda viktiga budskapet i den värld vi lever i idag.
Gungstol?
Jag ger er ett klipp till.
Inte för att männen är särskilt roliga. Men titta på programlederan. Vad håller hon på med sista halvan av klippet?
Jag gissar på att det var en stund sedan hon fick en puss på handen?
Inte för att männen är särskilt roliga. Men titta på programlederan. Vad håller hon på med sista halvan av klippet?
Jag gissar på att det var en stund sedan hon fick en puss på handen?
Om svenska män
Det var väldigt trevligt hos Kanella igår!
vi åt varma mackor, drack rödvin och snackade så syret tog slut.
Idag är jag lat, så det här är vad ni får.
Det är dock värt mödan att se!
Eller hur finns det vissa likheter med verkligheten ibland, om än något tillspetsat?!
/LaCinna funderar på att sänka sina krav. Men nej, det tror jag inte.
Om fredagsmys, förväntan och utmattning
Men Annika, jag vet inte hur man gör texten större ju!
Visa mig då! :-)
Ikväll ska jag hem till härliga Kanella och ha en myskväll!
Det ska bli väldigt trevligt.
Jag har precis varit ute på en långpromenad. Så halt det är! Jag bara halkar runt hela tiden.
Den lilla sanden de lägger ut hjälper ju inte alls.
En av dessa dagar kommer gravitationen bevisa för mig att den fortfarande lever och kickar :-)
Jag är sjukskriven för utmattning igen. Just som terminen börjar.
Det är inte alls bra.
Jag bara hoppas på att tre veckor ska vara nog, annars har jag stora problem.
Läkaren säger att risken finns att jag måste ta studieuppehåll denna våren, men det går inte.
Då sabbar jag hela utbildningen, eftersom kurserna jag har kvar bara går vissa terminer.
Jaja, det där ordnar väl sig.
Som mamma brukar säga: det ordnar sig med skridsko bara det blir is.
Och is har vi ju uppenbarligen och helt tydligt mycket av!
Om två veckor ska jag till Linköping! Det ser jag fram emot som fan!
Jag är väldigt förväntansfull.
Och hoppas att ingen ska bli besviken.
Nu är jag trött och ska vila lite.
P&K
/LaCinna är ute på hal is
Visa mig då! :-)
Ikväll ska jag hem till härliga Kanella och ha en myskväll!
Det ska bli väldigt trevligt.
Jag har precis varit ute på en långpromenad. Så halt det är! Jag bara halkar runt hela tiden.
Den lilla sanden de lägger ut hjälper ju inte alls.
En av dessa dagar kommer gravitationen bevisa för mig att den fortfarande lever och kickar :-)
Jag är sjukskriven för utmattning igen. Just som terminen börjar.
Det är inte alls bra.
Jag bara hoppas på att tre veckor ska vara nog, annars har jag stora problem.
Läkaren säger att risken finns att jag måste ta studieuppehåll denna våren, men det går inte.
Då sabbar jag hela utbildningen, eftersom kurserna jag har kvar bara går vissa terminer.
Jaja, det där ordnar väl sig.
Som mamma brukar säga: det ordnar sig med skridsko bara det blir is.
Och is har vi ju uppenbarligen och helt tydligt mycket av!
Om två veckor ska jag till Linköping! Det ser jag fram emot som fan!
Jag är väldigt förväntansfull.
Och hoppas att ingen ska bli besviken.
Nu är jag trött och ska vila lite.
P&K
/LaCinna är ute på hal is
Efter födelsedagen
En sån helg jag har haft! Jag är helt utmattad nu.
Det är tur att man inte fyller 30 så ofta.
Festen i fredags var väldigt rolig!
Annika & Daniel, Anna, Lina & Anders och lolla var här.
Alla väldigt bra, trevliga och roliga människor!
Pelle skickade oväntat ett brev med två cd-skivor. Han är en bra man, Pelle. :-)
Vi käkade paj, som Lollo fick göra eftersom jag blev försenad i schemat.
Senare vrålade vi till singstar. Det är synd om grannarna :-)
I lördags åkte jag med mamma och pappa till Malmö och tittade på Disney on Ice. Det var väldigt trevligt det också! Även om jag kanske hade förväntat mig att åkarna skulle vara duktigare. Det var egentligen bara två av dem som var så där superduktiga så man glömmer stänga munnen.
Men det var bra ändå! :-)
Igår var det släktkalas på schemat.
Jag lagade mat och efterrätt till 14 personer. Det tog en evighet kändes det som. Men jag gjorde det mesta av det själv i alla fall. Bad bara om lite hjälp med att finhacka champinjonerna och paprikerna.
Det var väldigt trevligt också!! Jag gillar min släkt.
Idag har en man jag jobbade som ledsagare till innan varit här på fika. Det var svårt för honom att komma upp för trapporna, men det var svårare för honom att komma ner för trappan. Hel.
Texten blev av oklar anledning väldigt liten.
Och nu är jag helt utmattad.
Skriver mer annan dag.
Puss & Kram!
Grattis på mig! Fy fan vad jag är ung!!!
Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?
Nej, det är ingen vanlig dag för det är min födelsedag. Hurra hurra hurra!!!
Jag önskar mig själv allt gott och hoppas jag får en riktigt, riktigt trevlig dag!
Så har man passerat 30-sträcket. Jag är inte längre 20-nånting, jag är 30. Och jag är fortfarande snygg som fan!
När jag var liten bestämde jag att när jag var 27 skulle jag ha utbildning, fast jobb, man och barn. Det är tre år sedan den dead linen gick ut. Nothing.
Alla planer jag gjorde upp när jag var 10 har skitit sig något så fullständigt så det är helt fantastiskt. Jag är inte snubblande nära, inte nära, inte nästan där, inte ens "men snart så...". Min systers hundar är närmare giftemål än vad jag är!
Utbildningen är under progress i och för sig, där kan man skönja ljuset.
Men allt det andra är så långt borta att det hade varit närmare att vandra till Australien.
Och jag sörjer inte ett ögonblick!
Det gör mig ingenting. Jag kan vänta. jag har tålamod.
Av den enda anledningen att jag fortfarande är snygg som fan.
Det är allt som betyder något. Alla ni unga där ute, ni som otåligt står och stampar och väntar på att livet ska börja. Ni måste veta det. I slutet av dagen, när allt är sagt och gjort, när den feta damen sjungit, när allt är för sent, när gropen är grävd, kistlocket står öppet och blommorna är arrangerade, när du fyllt 30. Det viktigaste av allt då, det är att fortfarande vara snygg.
Allt annat kan kvitta.
Jag är praktiskt taget fortfarande som jag var när jag var 20. Ingen skillnad alls. Nästan.
Jag har slutat leka i snön.
Jag har slutat skriva brev under lektionerna där jag hånar den undervisande läraren (eller, vid närmare eftertanke...)
Jag behöver mer sömn.
Jag orkar inte längre festa tre gånger i veckan...eller ens en.
Jag blir mycket mer bakis.
Jag raggar inte längre som jag gjorde.
Jag blir inte lika raggad på lika mycket som förr.
Jag ligger inte längre i buskar och smyger på snygga killar.
Jag busringer inte.
Mina händer når i och för sig fortfarande ner till golvet... om jag böjer på knäna.
När jag är trött (klockan tio) går jag och lägger mig även om det är något jättebra program på TV.
Om det är kallt ute sitter jag hellre hemma i soffan en lördagskväll än ger mig ut i kylan för att ta mig till en fest eller bara hälsa på en kompis.
När klockan är åtta på kvällen tänker jag att nä, nu är det nog dags att stänga av musiken så att inte grannarna störs.
...men annars är allt precis som förr. När jag var 15 eller 20.
Och jag ÄR fortfarande snygg som fan!!
/LaCinna har blivit gammal och sentimental
Nej, det är ingen vanlig dag för det är min födelsedag. Hurra hurra hurra!!!
Jag önskar mig själv allt gott och hoppas jag får en riktigt, riktigt trevlig dag!
Så har man passerat 30-sträcket. Jag är inte längre 20-nånting, jag är 30. Och jag är fortfarande snygg som fan!
När jag var liten bestämde jag att när jag var 27 skulle jag ha utbildning, fast jobb, man och barn. Det är tre år sedan den dead linen gick ut. Nothing.
Alla planer jag gjorde upp när jag var 10 har skitit sig något så fullständigt så det är helt fantastiskt. Jag är inte snubblande nära, inte nära, inte nästan där, inte ens "men snart så...". Min systers hundar är närmare giftemål än vad jag är!
Utbildningen är under progress i och för sig, där kan man skönja ljuset.
Men allt det andra är så långt borta att det hade varit närmare att vandra till Australien.
Och jag sörjer inte ett ögonblick!
Det gör mig ingenting. Jag kan vänta. jag har tålamod.
Av den enda anledningen att jag fortfarande är snygg som fan.
Det är allt som betyder något. Alla ni unga där ute, ni som otåligt står och stampar och väntar på att livet ska börja. Ni måste veta det. I slutet av dagen, när allt är sagt och gjort, när den feta damen sjungit, när allt är för sent, när gropen är grävd, kistlocket står öppet och blommorna är arrangerade, när du fyllt 30. Det viktigaste av allt då, det är att fortfarande vara snygg.
Allt annat kan kvitta.
Jag är praktiskt taget fortfarande som jag var när jag var 20. Ingen skillnad alls. Nästan.
Jag har slutat leka i snön.
Jag har slutat skriva brev under lektionerna där jag hånar den undervisande läraren (eller, vid närmare eftertanke...)
Jag behöver mer sömn.
Jag orkar inte längre festa tre gånger i veckan...eller ens en.
Jag blir mycket mer bakis.
Jag raggar inte längre som jag gjorde.
Jag blir inte lika raggad på lika mycket som förr.
Jag ligger inte längre i buskar och smyger på snygga killar.
Jag busringer inte.
Mina händer når i och för sig fortfarande ner till golvet... om jag böjer på knäna.
När jag är trött (klockan tio) går jag och lägger mig även om det är något jättebra program på TV.
Om det är kallt ute sitter jag hellre hemma i soffan en lördagskväll än ger mig ut i kylan för att ta mig till en fest eller bara hälsa på en kompis.
När klockan är åtta på kvällen tänker jag att nä, nu är det nog dags att stänga av musiken så att inte grannarna störs.
...men annars är allt precis som förr. När jag var 15 eller 20.
Och jag ÄR fortfarande snygg som fan!!
/LaCinna har blivit gammal och sentimental
Panik, panik, panik!
Skriver mest för att skriva att jag inte har tid att skriva just nu.
Det är alldeles för mycket i skolan, och ovanpå det har min hjärna gått på semester. Någonstans i Bolivia tror jag att den är.
I vilket fall är det panik nu.
På torsdag är paniken över. Då är allt för sent. Då skriver jag igen.
Ett svar på fina Linas inlägg bara:
Jag vände mig till dem som vill utrota vargarna, ingen annan.
Även om jag inte håller med om att vargarna ska skjutas av så accepterar jag att människor har den åsikten. Det finns dock alldeles för många som vill gå mycket längre än så, och enligt mig borde det bedrivas en viss skyddsjakt på dem också.
Jag är uppväxt i en jägarsläkt. Faktum är att majoriteten av mina manliga släktingar är jägare.
Jag kan bara konstatera att även om de flesta jägare är bra sådana med respekt för naturen, finns det för många rötägg. När det finns ETT rötägg med rätt att skjuta är det för många.
Dessutom drivs vi människor av det som gynnar oss. Vi röstar på det parti som gynnar oss, vi sällar oss till den tro som vi känner gynnar oss och så vidare. Problemet med vargen är otroligt subjektivt.
För mig utgör vargen inget problem, alltså är jag emot jakten på varg. En jägare vill skydda sin hund, vars liv hotas av vargen. En fårägare vill skydda sina får.
Ska den subjektiviteten få hota vargens existens?
Det är trots allt så att vad vi än är, så är vi inte spåmän. Vi kan inte veta vad som händer med vargen i förlängningen när vi nu väljer att skjuta av den.
Har vi verkligen den rätten?
Kram kram!
/LaCinna säger att för mig är det här en väldigt infekterad fråga. Jag har bråkat med min farbror om det här alldeles för många gånger, det är tydligt.
Det är alldeles för mycket i skolan, och ovanpå det har min hjärna gått på semester. Någonstans i Bolivia tror jag att den är.
I vilket fall är det panik nu.
På torsdag är paniken över. Då är allt för sent. Då skriver jag igen.
Ett svar på fina Linas inlägg bara:
Jag vände mig till dem som vill utrota vargarna, ingen annan.
Även om jag inte håller med om att vargarna ska skjutas av så accepterar jag att människor har den åsikten. Det finns dock alldeles för många som vill gå mycket längre än så, och enligt mig borde det bedrivas en viss skyddsjakt på dem också.
Jag är uppväxt i en jägarsläkt. Faktum är att majoriteten av mina manliga släktingar är jägare.
Jag kan bara konstatera att även om de flesta jägare är bra sådana med respekt för naturen, finns det för många rötägg. När det finns ETT rötägg med rätt att skjuta är det för många.
Dessutom drivs vi människor av det som gynnar oss. Vi röstar på det parti som gynnar oss, vi sällar oss till den tro som vi känner gynnar oss och så vidare. Problemet med vargen är otroligt subjektivt.
För mig utgör vargen inget problem, alltså är jag emot jakten på varg. En jägare vill skydda sin hund, vars liv hotas av vargen. En fårägare vill skydda sina får.
Ska den subjektiviteten få hota vargens existens?
Det är trots allt så att vad vi än är, så är vi inte spåmän. Vi kan inte veta vad som händer med vargen i förlängningen när vi nu väljer att skjuta av den.
Har vi verkligen den rätten?
Kram kram!
/LaCinna säger att för mig är det här en väldigt infekterad fråga. Jag har bråkat med min farbror om det här alldeles för många gånger, det är tydligt.
Vargens timma
Läs den här artikeln, så jävla bra!
http://svenskbladet.se/sverige/index.php?alias=skyddsjakt_pa_manniskor_gar_daligt.html
Du som tycker att vi människor har rätt att utrota vargen för att de är lite obekväma för människan: Var snäll och läs inte min blogg! Du är en idiot, och idioter är inte välkomna här.
http://svenskbladet.se/sverige/index.php?alias=skyddsjakt_pa_manniskor_gar_daligt.html
Du som tycker att vi människor har rätt att utrota vargen för att de är lite obekväma för människan: Var snäll och läs inte min blogg! Du är en idiot, och idioter är inte välkomna här.
Se upp i backen!
Idag åkta jag, mamma och pappa till den lokala skidbacken, Vångabacken.
Min pappa har lagt en massa ideell tid på att laga deras liftar som var vldigt nära att braka ihop. Nu när de går för högvarv ville han se hur de fungerar.
De fungerar alldeles utmärkt! Så det är bra.
Min kusin -som jobbar med backen- bjöd oss på fika. Jag tycker att jag kunde få ett säsongskort eftersom min pappa varit så duktig, men jag antar att man får nöja sig med det lilla ;-)
Det är klart, med tanke på att jag inte åkt skidor sedan jag var 5 eller nåt så är det nog en bra idé att jag håller mig ifrån det.
Pulka däremot, jag är väldigt sugen på att åka pulka. Avundades barnen på pulkorna i backen lite grann.
Det var en söt liten unge som åkte rakt in i en snöhög och välte. Sen låg han bara kvar där på marken, med huvudet neråt och fötterna uppåt backen och armarna utsträckta framför sig som om han var en flygande stålmannen. Han låg så länge. Tillslut gick hans pappa dit, lade sig på magen framför honom och pratade lite med honom, och rufsade om hans hår. Sen reste sig den lille killen upp igen och satte sig i pulkan. Han var inte ledsen, så jag vet inte varför han låg kvar. Men det var så sjukt gulligt bara.
Sen var där en kille som hade fått nån idé om att han måste krypa upp för pulkabacken. Han kämpade rätt hårt med det. En gång hade han kämpat sig hela vägen upp, det tog nog 20 minuter, bara för att tappa pulkan så den for ner utan honom. Det var bara för honom att gå ner, hämta pulkan och börja om. En annan gång kröp han upp mitt i skidbacken. Då undrade jag var hans föräldrar höll till, det där känns inte helt säkert. Han var söt han också.
Jag stod en stund och räknade vurpor (både pulk- och skidvurpor). Det är konstigt att inte fler bryter olika ben av sig, vurporna kan se rätt nasty ut.
Sen vara det väldigt roligt att kolla olika stilar också. Det finns de som leker störtlopp, vilket jag inte är helt säker på är tillåtet egentligen. Vissa plogar hela vägen så det tar typ 30 min för dem att komma till foten av backen. Sedan finns det dem som stannar mitt i backen och har någon form av konferens där med andra, förmodligen sådana de känner.
När vi var på väg dit berättade min mamma att när jag var 5 eller 6 hade vi cyklat den vägen vi körde, från Åhus till Oppmanna. För er som inte känner till omgívningarna, det är nog fem mil iallafall. Mamma säger: Jag förstår inte att du orkade cykla hela den vägen när du var så liten! Så tuff du var! Då sa jag: Jag förstår inte att du kom på tanken att dra med en så liten unge på en sådan cykeltur!
Men, jag tror att det är mina föräldrar i ett nötskal. Och så gnäller de över att jag får tokiga idéer för mig. Jag undrar var jag fått det ifrån...
:-)
Nu är det natti natti!
/LaCinnas ögon går i kors, vilket de egentligen inte kan
Min pappa har lagt en massa ideell tid på att laga deras liftar som var vldigt nära att braka ihop. Nu när de går för högvarv ville han se hur de fungerar.
De fungerar alldeles utmärkt! Så det är bra.
Min kusin -som jobbar med backen- bjöd oss på fika. Jag tycker att jag kunde få ett säsongskort eftersom min pappa varit så duktig, men jag antar att man får nöja sig med det lilla ;-)
Det är klart, med tanke på att jag inte åkt skidor sedan jag var 5 eller nåt så är det nog en bra idé att jag håller mig ifrån det.
Pulka däremot, jag är väldigt sugen på att åka pulka. Avundades barnen på pulkorna i backen lite grann.
Det var en söt liten unge som åkte rakt in i en snöhög och välte. Sen låg han bara kvar där på marken, med huvudet neråt och fötterna uppåt backen och armarna utsträckta framför sig som om han var en flygande stålmannen. Han låg så länge. Tillslut gick hans pappa dit, lade sig på magen framför honom och pratade lite med honom, och rufsade om hans hår. Sen reste sig den lille killen upp igen och satte sig i pulkan. Han var inte ledsen, så jag vet inte varför han låg kvar. Men det var så sjukt gulligt bara.
Sen var där en kille som hade fått nån idé om att han måste krypa upp för pulkabacken. Han kämpade rätt hårt med det. En gång hade han kämpat sig hela vägen upp, det tog nog 20 minuter, bara för att tappa pulkan så den for ner utan honom. Det var bara för honom att gå ner, hämta pulkan och börja om. En annan gång kröp han upp mitt i skidbacken. Då undrade jag var hans föräldrar höll till, det där känns inte helt säkert. Han var söt han också.
Jag stod en stund och räknade vurpor (både pulk- och skidvurpor). Det är konstigt att inte fler bryter olika ben av sig, vurporna kan se rätt nasty ut.
Sen vara det väldigt roligt att kolla olika stilar också. Det finns de som leker störtlopp, vilket jag inte är helt säker på är tillåtet egentligen. Vissa plogar hela vägen så det tar typ 30 min för dem att komma till foten av backen. Sedan finns det dem som stannar mitt i backen och har någon form av konferens där med andra, förmodligen sådana de känner.
När vi var på väg dit berättade min mamma att när jag var 5 eller 6 hade vi cyklat den vägen vi körde, från Åhus till Oppmanna. För er som inte känner till omgívningarna, det är nog fem mil iallafall. Mamma säger: Jag förstår inte att du orkade cykla hela den vägen när du var så liten! Så tuff du var! Då sa jag: Jag förstår inte att du kom på tanken att dra med en så liten unge på en sådan cykeltur!
Men, jag tror att det är mina föräldrar i ett nötskal. Och så gnäller de över att jag får tokiga idéer för mig. Jag undrar var jag fått det ifrån...
:-)
Nu är det natti natti!
/LaCinnas ögon går i kors, vilket de egentligen inte kan
Jag önskar mig all lycka jag är värd (alltså väldigt mycket) :-D
Jag hade en väldigt trevlig nyårsafton med Annika, Daniel och Micke.
Vi åt gott, drack gott, tittade på Mr och Mrs Majaks bröllopsfilm, spelade Rockband (jag sjöng naturligtvis, annars hade vi aldrig kommit igenom en enda låt) och något krigsspel och pratade.
Klockan 4 på morgonen cyklade jag hem i typ -12 grader. Fy fan, det var nog både min jobbigaste och kallaste cykeltur någonsin.
Jag är för trött för att gå närmare in på kvällen och natten än så. Men som sagt: en väldigt lyckad nyårsafton. Som den ju blir när du umgås med människor du älskar.
Eftersom jag är så trött och inte orkar skriva med ska jag istället försöka lägga in en passande låt (som Annika lärde mig igår)
Önskar er ett lyckligt nytt år!
Puss och kram
/LaCinna tar en lugn och skön början på året
Vi åt gott, drack gott, tittade på Mr och Mrs Majaks bröllopsfilm, spelade Rockband (jag sjöng naturligtvis, annars hade vi aldrig kommit igenom en enda låt) och något krigsspel och pratade.
Klockan 4 på morgonen cyklade jag hem i typ -12 grader. Fy fan, det var nog både min jobbigaste och kallaste cykeltur någonsin.
Jag är för trött för att gå närmare in på kvällen och natten än så. Men som sagt: en väldigt lyckad nyårsafton. Som den ju blir när du umgås med människor du älskar.
Eftersom jag är så trött och inte orkar skriva med ska jag istället försöka lägga in en passande låt (som Annika lärde mig igår)
Önskar er ett lyckligt nytt år!
Puss och kram
/LaCinna tar en lugn och skön början på året
