Ett nytt år stirrar snart nattens mörker och raketernas ljus i ansiktet

Så, då har vi kommit fram till de sista skälvande minuterna på 2009.
En summering kan vara på sin plats.

Jag vet inte var det här året har tagit vägen, och jag vet inte var det har lett mig.
Jag lovade min gamla svensklärare i december 2008 att ringa henne i januari för att boka tid för att ta en öl tillsammans, som vi brukar göra några gånger om året. Föga anade jag att jag menade januari 2010. Bu för mig!
Det säger en del om hur månaderna runnit förbi. Så vad har hänt då?

Jag har pluggat, så mycket vet jag. Kanske har jag pluggat för mycket, då. Både hurra och bu för mig!

Jag har äntligen satt gränsen och avslutat vänskapen med ett par vänner som fanns där när de behövde mig men inte ens kunde bry sig om att höra av sig när de inte behövde mig, mina öron och mitt stöd.
Vänskap måste underhållas och skötas om, annars dör den.
Om man utnyttjar människor får de förr eller senare nog och går.
Man kan inte bara finnas där i nöden, glädjen måste få lika stor plats (helst större, naturligtvis). 
Det är en sanning och en verklighet som vissa slöskallar har svårt för att ta till sig. Nu har jag gått. Jag har bättre saker för mig. Nästa gång de behöver mig kommer jag inte att finnas där. Det är så enkelt. Bu för dem, hurra för mig!

Jag har kommit på att man vinner mer och kommer längre genom att vara en bitch. Ingen tackar en trevlig människa. De hade gjort det i en perfekt värld. Men inte här. Så jag jobbar på det. Bu för människan!

Jag har hittat en ny inriktning när det gäller valet av killar. 
Han ska vara rolig, därför att jag tycker om att ha roligt. 
Han ska vara smart, därför att jag behöver bli stimulerad. 
Han ska vara trevlig, jag har fått nog av puckon. Men inte mesig, absolut inte mesig.
Ärlig, för att det är en egenskap jag uppskattar. Det spar på min energi. 
Han ska helst ha en bra utbildning, därför att det visar på att han är ambitiös och målinriktad och villig att jobba för det han vill uppnå (med det säger jag inte att man inte äger de här karaktärsdragen om man inte är utbildad, bara att jag är lat). 
Han ska älska livet, och leva för att leva, upptäcka, utforska, utvecklas. Det gör en människa intressant, och intressanta människor är bra.
Stabil. Jag pallar inte med påhittad och överdriven dramatik. Och inga fler pansarrustningar och oigenomträngliga murar. Livet är för kort för sådant.
Har jag för högt ställda krav? Höga krav är enda sättet att få det bästa här i livet. Men det här är bara en mall, en önskelista.
Naturligtvis är det viktigaste att bli kär. Om kärleken inte finns där är de ovan nämnda kriterierna helt värdelösa. Och inte fan bestämmer man vem man blir kär i.
Men en riktlinje. Det är bra med riktlinjer ändå. 
Huruvida det här går under hurra eller bu visar sig nästa år.

Jag har funnit åtminstone en god vän och underbar människa det här året. Hurra för henne!
Och jag har insett vilka som är mina riktiga vänner. Hurra för dem!
Bara det förvandlar ett i övrigt ganska torftigt år till succé. Hurra för det!

Jag blev aldrig färdig till att skriva den där barnboken jag har en planering för. Bu för mig!
Däremot färdigställde jag brevromanen om Max, och avslutade allt. Hurra för mig!
(nu ska jag bara komma till skott och skicka in den också, men något måste ju sparas till nästa år ;-) )

Jag hade ett bra snack med Max över en öl (som han bjöd på). Nu har vi båda sagt vad vi inte sa innan. Vad vi inte kunda säga. Det blir väl lätt så, allt det där man borde sagt kommer lättare när allt är för sent. Men hurra för oss båda ändå!
(Max, I salute you, du har äntligen blivit en hel människa och lämnat den där spillran jag aldrig lärde känna bakom dig. Inte alla klarar det).

Jag är nu helt säker: mitt liv är i full harmoni och balans. Jag har misstänkt det i flera år, men nu vet jag. Jag är jävligt lycklig. Hurra för mig!
(Annica, I salute you, det har varit en hård väg att vandra). 

Som Volbeat säger: If you are going through hell, keep going. Hurra för Volbeat, detta årets favoritband! I´m in löööv.

Jag vill avsluta med att tacka alla människor - som trampar eller trampat denna jord - som jag älskar. Och alla er som är dumma nog att älska mig tillbaka. Hurra för er!!!
Till alla er som förgyller min vardag, vare sig det beror på att ni är underbara, härliga, roliga och smarta människor eller idioter: Hurra för er!!!
I salute you!

Jag tänker gå ur det här året med stil. Jag hoppas att ni gör detsamma.

För det här året: Hurra! Jag tror jag just insåg vart du fört mig.
För det nya året: Du är välkommen!

Fler pussar och kramar än ni klarar av, med kärlek
                                                                   /LaCinna kontemplerar och ler




 



Holger är kvar

Jag struntar i att dra upp utskällningarna och tillsägelserna jag fått för att jag är dålig på att uppdatera bloggen.

Jag har faktiskt ingenting att skriva...

Hmmm...

Jag träffade Lina i stan idag för en lunch och leta ny jacka. Jag och Lina fann vars en, fast olika. Jag köpte en röd skidjacka med tillhörande brallor med hängslen.
Sen käkade vi kinamat som inte var så där fantastiskt god.

Jag mailar sen ett par månader tillbaka med en man från Linköping. Verkar vara en jävligt bra man. Intressant och rolig och smart. Vi skriver långa romaner till varandra. Det är lite märkligt hur mycket man kan ha att prata om med en människa man aldrig har träffat...
Han skickade precis ett mail och skrev att han hade tänkt skriva ett långt mail idag eftersom han ska till Berlin över nyår. Men så hade hans kompisar fått för sig att åka tidigare så han hann inte skriva nåt långt mail. Nu måste jag vänta tills nästa år på ett ordentligt mail från honom. :-( Det känns lite tomt, faktiskt. Han skickar ju mail varje dag och nu inte. Det är konstigt det där hur det funkar.

I julklapp fick jag spotlights till köket, tekoppar och te, en samling av allt DLK gett ut och chokladkartong.

Jag var ute med Anna, Kanella och Jessika på juldagen. Det var väldigt väldigt skoj!!!
Först förfest hos Kanella, sedan förfest hos Kanellas kompis Tobbe där många trevliga människor uppehöll sig.
Sedan Grand.
Jag träffade klasskompis-Daniel på Grand. Äntligen fick man tafsa lite på honom. Som jag har väntat! ;-) Han ska flytta till Kalmar. Naturligtvis. Ska försöka hinna träffa honom en gång till innan han gör det.

Hmm...

Om två veckor lite drygt fyller jag 30. Dagen efter ska jag, mamma och pappa fira min födelsedag genom att åka till Malmö och titta på Disney on Ice och käka på restaurang. Ser fram emot det väldigt mycket. Vi gjorde det varje år när jag var liten. Ingen av mina syskon ville följa med och fira. Så de får stanna hemma och ruttna.

Det här är väldigt humor om man heter Annica! Skulle föreslå att ni tar er en titt på det. Ha lite tålamod bara och titta på hela (eller allra minst nästan hela).
 



Japp. Nej men så att.

Jag har nog inget mer.
Och till er som skällt: stod det något här som ni inte redan visste? ;-)
Klart jag borde vara bättre på att uppdatera.
Löv ya!

Puss & Kram

                               /LaCinna är lite låg på energi 





 


RSS 2.0