Panik, panik, panik!

Skriver mest för att skriva att jag inte har tid att skriva just nu.
Det är alldeles för mycket i skolan, och ovanpå det har min hjärna gått på semester. Någonstans i Bolivia tror jag att den är.
I vilket fall är det panik nu.
På torsdag är paniken över. Då är allt för sent. Då skriver jag igen.

Ett svar på fina Linas inlägg bara:
Jag vände mig till dem som vill utrota vargarna, ingen annan.
Även om jag inte håller med om att vargarna ska skjutas av så accepterar jag att människor har den åsikten. Det finns dock alldeles för många som vill gå mycket längre än så, och enligt mig borde det bedrivas en viss skyddsjakt på dem också.

Jag är uppväxt i en jägarsläkt. Faktum är att majoriteten av mina manliga släktingar är jägare.
Jag kan bara konstatera att även om de flesta jägare är bra sådana med respekt för naturen, finns det för många rötägg. När det finns ETT rötägg med rätt att skjuta är det för många. 
Dessutom drivs vi människor av det som gynnar oss. Vi röstar på det parti som gynnar oss, vi sällar oss till den tro som vi känner gynnar oss och så vidare. Problemet med vargen är otroligt subjektivt.
 För mig utgör vargen inget problem, alltså är jag emot jakten på varg. En jägare vill skydda sin hund, vars liv hotas av vargen. En fårägare vill skydda sina får.
Ska den subjektiviteten få hota vargens existens?
Det är trots allt så att vad vi än är, så är vi inte spåmän. Vi kan inte veta vad som händer med vargen i förlängningen när vi nu väljer att skjuta av den.
Har vi verkligen den rätten?


Kram kram!

 /LaCinna säger att för mig är det här en väldigt infekterad fråga. Jag har bråkat med min farbror om det här alldeles för många gånger, det är tydligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0