kärlek och revolution

Eller lite och lite...inte så jävla lite heller.

Jag gick ut igår kväll, inget konstigt med det. Det var en skön kväll.

Matte sticker iväg nånstans.

Någon gång i morse började det regna, så jag sprang hem.

Och jag jamade vid fönstret, jag väntade, jag skrek vid fönstret.

Jag använde alla röstresurser.

Jag väntade längre.

Och väntade lite till.

I en evighet står jag där på balkongen, i regnet, och väntar och väntar och väntar.

När matte väl behagar öppna dörren ser jag ut som en dränkt jävla katt.

Jag ÄR fan en dränkt jävla katt.

Och hon gnäller på att nån kille inte öppnade dörren för henne;

Sen kommer hon ta mej fan med en jävla handduk och ska torka mig också ovanpå allt!

Om ni vill veta hurdan matte jag har, så är det så här.

Med arga hälsningar

/Columba Electra