kärlek och revolution

Nu var det för länge sedan igen. Jag är med på det.

Jag var i Göteborg förra helgen och hälsade på Sofi. Det var väldigt väldigt trevligt att träffa Sofi igen.
Men det var också en väldigt märklig och otrevlig sida av den manliga delen av befolkningen som jag tvingade ta del av.
Sofi´s rumskompis rensade inte kattlådan så hela lägenheten stank. Och så fick han väldigt konstiga arga utbrott.
På fredagen var vi på Stars n´bars. En kille hoppade upp på scenen och visade kuken. Senare hoppar hans kompis upp på scenen och runkar. Jo, det va så det var, ni läste rätt. Han runkade på scenen...OCH FICK UTLÖSNING!
När vi skulle gå hem var vi tvungna att släpa på Sofis rumskompis eftersom han druckit för mycket. Hela vägen hulkade han hysteriskt över nån tjej han varit ihop med ett par veckor som gjort slut helgen innan. Han var som ett barn som förlorat sin snuttefilt. Jag har aldrig varit med om något liknande. Han är 38. Va fan.
På lördagen råkade vi ut för två män som ville ha våra nummer så att de skulle kunna träffa oss (läs sätta på oss) när de kände för det. Vi sa nej. De tjatade. Eller tjatade, de krävde. Jag orkar inte dra allt dumt de sa. Men bland annat var det att om tjejen säger nej frågar man samma sak tills hon ändrar sig. Om man inte tjatar kan hon ju inte ändra sig heller, det fattar ju vem som helst. Vakten kom och räddade oss tillslut i alla fall.

Jag köpte en sjukt snygg handväska och två tröjor där uppe. 

I fredags köpte jag en laptop. Den jag skriver på nu.

I lördags var jag ute med Anna. Vi singstarade och drack Southern Comfort och cola här hemma först, sen tog vi bussen till stan och Black Tooth Grin. Det var en väldigt trevlig kväll! Och drickan är billig där.

Igår var jag hos Veronica och Elise och käkade taco´s. Jag var jävligt bakfull, det var inte kul. Somnade på deras soffa.
Sen åkte jag hem och slängde mig i soffan här istället. Fortfarande bakfull som fan åtta på kvällen.

Så plötsligt händer det. Jag trodde det var ett skämt först. Tanken att det var Anna´s pojkvän som skojade med mig for genom huvudet.

Björn, underbara härliga Björn, skickde ett sms. "E nere i Åhus och tänkte på damen..." Han undrade om jag ville ha sällskap.
Jag sa nej. Det var bra som det var, vi håller där.
Nej, jag skojar. Nej jag sa till honom att slänga sig på cykeln och ta sig hit.
Så det gjorde han.
Och jag förstår varför jag blev kär. Han är verkligen underbar.
Däremot tror jag att jag gjorde bort mig lite. Han pratade om sin bror, Olle. Jag bröt in: "Heter din bror Olle?"
"Ja"
"Ok" och sen kunde jag inte låta bli att skratta. Han undrade vad som var kul.
"Du vet den där barnlåten Mors lilla Olle?"  
"Ja?"
"Han träffar ju en björn".
 "Mmm, ja jag tror inte mina föräldrar tänkt så"
"Tycker du inte att det är roligt?"
"Nej"
Och han såg verkligen inte road ut. Jag tyckte att det var jättekul. 

Ja ja, man har ju lite olika humor ibland. Jag är sjukt glad att han kom i allafall. Jag känner mig trygg och lugn med honom. Och när han gått också, faktiskt. Det är något som stannar kvar, på nåt sätt. 

Nu måste jag gå. 
pussar
            /LaCinna funderar på att börja spela golf