kärlek och revolution

Daniel är en hejare till fotograf! Jag tror att de hade kunnat sälja en del bilder, faktiskt.

Igår bytte han dock inriktning och fotade mina tatueringar. Fast min kamera la av, så han fick använda deras. Men de kommer att läggas upp så fort Annika mejlat de till mig (de samarbetar bra, Annika och Daniel, Daniel fotar och Annika skickar).

Igår tittade vi på foton och filmer som de spelat in när de varit ute i naturen och härjat. Och på en del tokiga upptåg de haft för sig. Jag satt som klistrad i soffan. Och fy fan vad djur är vackra! Man blir alldeles varm i hjärtat!

Ikväll ska jag nog ta en sväng till hem till Annika och Daniel igen. Sedan ska jag hem och duscha och sen träffa min snygga sommarflört Björn som jag träffade förra sommaren. Eller, han är ju inte bara snygg, han är smart och rolig och trevlig också. Och jävligt duktig på golf. Om det är en merit eller inte kan man ju diskutera, men det är härligt med begåvade människor i alla fall.

Nu ska jag vila!

puss & kram /LaCinna

Om du gillar grov humor, "fult" språk i kombination med glada cartoon-melodier. Men inte är lika into påven.

Då kommer du ÄLSKA den här.

Min damer och herrar, jag ger er... ja, gissa vem.

Surprise!

Nu blev ni förvånade va? Ja, rent av chockade kanske?

Jag kommer lägga in foton på några av mina egna tatueringar så fort som möjligt, ska bara hitta någon som är villig att fota dem. Det är lite svårt att göra själv.

Idag ska jag till tandläkaren. Alldeles strax, faktiskt. Hatar att gå till tandläkaren.

Det var något mer jag hade på hjärtat men jag kommer faktiskt inte ihåg vad nu.

Jag får återkomma om det.

/LaCinna undrar varför jag inte kan hoppa över rader så det blir lite mer luft i inläggen

Jag och Anna tog en god drink, sedan cyklade vi till Handelsbaren och mötte upp med Hanna som är jättetrevlig, hennes man och kompisar till dem som också var trevliga. De bjöd på rosévin som nog fan är det godaste vin jag druckit.  Om något någonsin knullat i munnen så var det det vinet.

Och så träffade jag lite löst folk jag känner också.

Det var fantastiskt trevligt!

Men det är väl så, det är oftast de där spontana sakerna som blir bäst. Inga förväntningar, förväntningar har en tendens att inte slå in. Utan förväntningar är man nog också mer avslappnad, tror jag. Man letar inte hela tiden efter något som ska hända, man lever i nuet och låter saker hända av sig själva. Då blir det bra.

Men jag glömde fota, precis som på midsommarafton. Jag är en jävla slarver.

Det var inte det här vinet, jag kommer inte ihåg vad det heter. jag tror att Anna har koll på det, för jag bad henne att lägga det på minnet. jag var inte tillräckligt nykter för att kunna komma ihåg ett vinnamn.

Men visst är rosévin perfekt när det är sommar och alldeles underbart?

Idag scrapbookar jag inbjudningskorten till min födelsedagsfest.

Också har jag tagit ut Tim på hans första promenad utomhus. Jag bar honom, han får vänja sig vid omgivningen innan han får springa själv. Inskolning. Eller, utskolning kanske man säger då...

Han rev min arm. Men det är sånt man får ta när man bär en katt som ser en massa spännande saker de vill undersöka och utforska. Det lär väl bli några klösmärken till innan han får springa på egna ben...

Nu ska jag återgå till pysslandet.

Hoppas nu har en underbar underbar sommardag!

Man det var absolut värt det! Jag hade en underbar midsommar i trevliga och glada vänners och andra människors lag.

Och med god mat och dryck.

Precis som en midsommar ska vara.

Jag dansade runt midsommarstången för första gången på jättemånga år, och det har aldrig varit så kul som igår!

Trots att jag råkade trampa i en håla under "Små grodorna" och stuka foten. Igår sket jag i det, alkoholen är ju en bra smärtlindare (under tiden den verkar, då. Inte efteråt :-) ) Idag är det värre.

Fast fortfarande: det var det värt!

Ett stort tack till Jessica som drog ihop festen! Tack!!

Jag började dagen med att missa bussen jag skulle med, vilket gjorde att jag var tvungen att cykla. Det var en cykeltur på 1 mil på ett ungefär. Det var bara det att när jag cyklat en bit kom jag på att jag glömt några saker, och var tvungen att vända tillbaka.

Sedan cyklade jag fel två gånger.

Så det blev väl lite mer än en mil.

Och det var jävligt varmt att cykla.

Men jag kom dit, och jag hade fantastiskt trevligt.

Så åter: Det var helt klart värt det. Och det är väl ingen riktig fest utan missöden?

Hoppas ni mår bra idag! Eller om ni inte gör det; hoppas att det var värt det!

/LaCinna ska ligga på soffan, glo på TV och dricka cola idag.

Idag handlar det om läskiga tatueringar. Igen: märkligt vilka idéer folk får i huvudet.

Ja, det här behöver väl inte kommenteras så mycket. Förutom att även om jag tycker att tatueringarna är jävligt läskiga, så är de flesta av dem väldigt välgjorda.

/LaCinna vill inte möta ett par av de här människorna ensam i en halvmörk gränd

Men tills dess får ni hålla till godo med dessa roliga tatueringar (konstigt vilka idéer folk får i huvudet):

Naveln är tydligen ett ställe som får fantasin att flöda...

Och hmm...det blev en del snusk.

Men snusk är ju roligt, så va fan!

Jag tycker nog att den med de två aporna är roligast. Fast pistolen är också bra.

/LaCinna är road så här en onsdagskväll

Judarna har under en jävla massa år blivit utsatta för förtryck från omvärlden. Frågan är väl om någon riktigt kan förklara varför?

Vi har nu vad som verkar vara en konflikt som inte går att lösa: konflikten i Palestina där judarna av Israel förvägras ett land, en plats att bo på.

Konflikten är naturligtvis otroligt komplex; den handlar om politik, ekonomi, religion, historia och allmänt maktutövande. Och allt det tänker jag inte gå in på.

Det hela liknar ett sandlådebråk, om man ska hårddra det: "Det är min spade, du får inte ha den!" "Jo, det får jag visst det för det har min pappa sagt!" Det är bara det att den ena är väldigt mycket starkare än den andre, och utnyttjar det för att få sin vilja fram utan att dra sig för att dra till extrema och omänskliga åtgärder.

Israel utlyste 2007 en blockad mot de judiska bosättningarna i Palestina, som innebär att de inte får in de livsmedel och andra varor och förnödenheter som de behöver för att leva ett drägligt liv. Även Egypten hängde på den blockaden, som de nu haft förnuftet att upphäva efter omvärldens kritik. Israel fortsätter dock sitt förtryck. Ett förtryck de uppenbarligen anser sig ha rätt att utföra.

I slutet av maj attackerade Israel skepp som var på väg till Palestina med förnödenheter. De sköt mot obeväpnade människor. 9 dog. För att de stod upp för mänskliga rättigheter och ville hjälpa människor i nöd.

Och omvärlden står och glor, hötter på sin höjd med näven. Men varför skulle Israel bry sig om att bli hötta åt? En höttande näve har aldrig skadat någon, det behövs naturligtvis en kraftigare reaktion än så.

Herr Minchin har lagt sig i konflikten på sitt eget lilla sätt och skrivit en fredsanthem åt dem.

Visst hade det varit underbart om de bara förenades? Det här hade kunnat bli deras nationalsång :-)

Det finns människor som har väldigt konstiga idéer om hur en snygg parkering ser ut...

/LaCinna skulle förmodligen göra likadant om hon hade körkort

Jag är nu ute på ett uppdrag: Att sprida denne genis alster för att frälsa så många som möjligt.

Han är relativt okänd i Sverige, jag förstår inte hur detta gått till. Eller inte gått till, om man ska vara noga.

Här kommer ett par klipp som hänger ihop.

fortsättningen...

Jag är rätt förtjust i den lite råare varianten av humor. När det dessutom kombineras med intelligens...då är jag helt med på båten.

Enjoy! Det gör jag

/LaCinna hade gjort sig bra som korstågsfarare

Rolig kille det där!

Hoppas ni har det bra en kväll som denna när vi fått en ny prins, hertig och riddare! Och hoppas att Viktoria får en trevlig natt!

/LaCinna ska försöka äta något nu

Den 1 maj dog min älskade, älskade katt. Saber.

Det var runt 10-tiden en lördagskväll. Min rygg var kajko och Annika kom för att köra in mig till akuten.

När vi står på uppfarten och precis ska köra iväg kör en bil över honom mitt framför ögonen på oss. Jag ser honom sprattla några sekunder, som kändes som en evighet, sedan blir han stilla. Jag förstår med en gång att han är död.

Jag låg på gatan och skrek och grät i en timme. Allt kändes helt surrealistiskt, som en knäpp film.

Mannen som kört över honom stod som en jävla fågelholk och glodde (som jag uppfattade det). Flera grannar kom ut. En granne endast iklädd T-shirt och stringtrosor (hon sov när hon vaknade av mitt skrik och rusade ut, därav den lätta klädseln). Någon svepte in Saber i en filt och gav honom till mig så att jag fick hålla honom en sista gång.

Jag såg några gråta. Jag såg hur grannskapets katter samlades runt platsen där Saber dog. Jag såg min andra katt stressat springa förbi. Men mer än så tror jag inte att jag uppfattade förrän mina föräldrar kom och styrde upp situationen. Det var Annika som hade ringt dem och bett dem komma. Det stöd jag fick från henne den natten och de följande dagarna är ovärderlig, utan henne vet jag inte hur jag hade klarat av Sabers död och sorgen efter honom.

Jag har varit med om mycket skit här i livet, men det här var utan konkurrens det absolut värsta jag varit med om. Alla säger att han fortfarande finns kvar så länge jag kommer ihåg honom, och jag vet att det är sant. Men det jag känner mest av allt är saknaden efter honom, hans frånvaro.

Det har snart gått 2 månader, fast det känns som om det var igår, men sorgen sliter fortfarande sönder bröstet på mig vissa dagar.

Han skulle ha fyllt 8 år den 1 juni. Men han hade ett bra liv, och han var en lycklig katt. Det är min enda tröst.

Dagen efter körde Annika mig 14 mil för att jag skulle få lämna honom på ett krematorium så fort som möjligt, det kändes inte värdigt att ha honom liggande i en låda i garaget.

Han har nu ett minnesaltare på köksbordet.

Det är inte bara Annika som hjälp mig igenom den värsta sorgen,

även familjen och andra vänner har stått vid min sida och ställt upp för mig.

De människorna är jag evigt tacksam.

Men det var inte bara jag som drabbades hårt.

Sabers syster och sidekick Columba sörjde i början. Hon lämnade bara min sida kortare stunder.

Ibland gick hon ut och ställde sig på stället där Saber blev överkörd. Hon stod där några minuter, sedan kom hon tillbaka in.

Efter en vecka visade hon tydliga tecken på att vara deprimerad. Hon låg i sängen hela dagarna och stirrade in i väggen. Hon varken åt eller drack. Och hon blev bara sämre och sämre.

Två veckor efter Sabers död ville hon inte längre ha med mig att göra över huvud taget. När jag klappade henne hoppade hon antingen ner och gömde sig under sängen, eller så bet hon mig.

Hon var en skugga av sitt forna jag, och knappt det.

Jag hade nu inte bara förlorat Saber, jag hade i viss mån även förlorat Columba.

Och jag insåg att jag var tvungen att göra något.

Då får jag nos (haha) om att det finns två kattungar som polisen omhändertagit på grund av vanvård, och som polisen har beslutat ska avlivas.

Jag bestämmer mig för att ta hem en av kattungarna. Det var inget lätt beslut, jag var rädd att Columba inte skulle acceptera en ny katt och att jag då skulle bli tvungen att avliva den ändå.

Men i slutet av dagen: katten skulle ändå avlivas. Jag hade en chans att ge ett litet liv en ny chans på livet. Och att rädda ett litet liv som skulle dö var enda sättet att göra Sabers död lite mindre meninglös.

Fram för allt hoppades jag på att det skulle hjälpa Columba att komma vidare.

Så jag tog hem en av kattungarna (att välja katt var jobbigt eftersom jag visste att den andra skulle dö, men jag kunde inte ta båda).

Det gick bra. Columba vaknade till liv igen. Hon vaknade faktiskt inte bara till liv, hon har börjat leka igen. Något hon inte lagt jättemycket tid på de senaste åren. Hon skuttar som en ko som blir utsläppt på grönbete.

Han är underbar.

Så det blev jackpott för oss alla tre.

Här är lilla Tim (gissa vem han är döpt efter)

Här vilar de tillsammans. Visst är de söta ihop?

Så det här är ett inlägg om sorg och glädje. Om hur en stjärna släckts, och en annan tänts.

Om att livet går vidare. För att det måste det.

/LaCinna gråter och ler samtidigt

Vi ska äta Åhus berömda kulglass!

Eller, berömda och berömda... den var berömd en gång i tiden. Men vår tradition lever kvar.

Jag skriver mer senare.

Tills dess: Mer Minchin!

Nu börjar jag om igen.

Och jag ska förska göra det jävligt bra den här gången!

Det har hänt en del sedan sist, men jag ska inte chocka mig själv.

Jag mjukstartar med ett klipp med min nya förälskelse. Vilket geni!!

Mina damer och herrar, jag ger er Tim Minchin!

Titta, lyssna, skratta, njut!

På snart återseende!

/LaCinna ska bli duktigare på att uppdatera