kärlek och revolution

Klockan är nu natt, en bra bit efter midnatt. Jag sitter i en timmerkoja helt själv någonstans vid Siljans strand. Det är här jag ska sova nu några nätter. Eller, well, jag har med skräckblandad förtjusning gått med på att sova här i natt. Själv. Hur det går återstår väl att se. Timmerkojan är från 1800-någonting. Den ligger alldeles vid Siljans strandkant, någonstans mitt i ingenstans. En gammal fäbodvall. Dörren går inte att låsa, så jag får sova med olåst dörr. Hemma är det ju heeelt otänkbart. Där är det som "Hey honey, take a walk on the wild side". Björnar och vargar finns i skogarna runt om. För bara lite sen blev en hund riven av en varg på ägarens tomt, så hundar får inte gå lösa här längre. Människor har ristat in sina namn i väggarna, hälsningar daterade från 1800-talet. Och med tanke på att det är en timmerkoja och folk sällan vistas här, kan jag inte tänka på hur mycket spindlar här finns för då skulle jag få panik. Men hur kan jag välja att sova i en husvagn när jag får erbjudande om att sova i en timmerkoja vid Siljans strand? Hur ofta får man ett sådant tillfälle? Och hur dum hade jag inte varit om jag inte antog detta erbjudande? Det är ju som nån Dan Andersson-dikt. Läskigt som fan, ja, men hur mycket spänning har jag i mitt liv egentligen? Inte så mycket att jag kan slösa med det. Och det här är något helt unikt. Min kusin och hennes familj sover i det "stora" huset. En timmerstuga alldeles i närheten. Här finns inget vatten, med andra ord bara utedass. Och jag har inte haft tillgång till en riktig dusch sedan i lördags hos Linda. Hoppas jag inte träffar någon hunk... Allvarligt, det första jag tänker göra imorrn bitti är att slänga mig i kalla Siljan. Jag behöver ett rejält bad. Men här är så otroligt vackert att ingenting av det spelar någon roll. Jag går gärna på det där utedasset. Jag badar gärna i ett kallt Siljan och är sunkig i håret. Den här skönheten får mig att tappa andan. Och lugnet... Mitt hjärta värms upp här, hjärnan får vila. Det går inte att beskriva, jag saknar ord. Vi har suttit och spelat spel samtidigt som vi druckit vin hela kvällen. Sjukt trevligt. Jag förlorade aldrig.Faktum är att jag vann stort första gången. Jag vet inte riktigt vad spelet heter, det va nåt tärningsspel. Fast det är en halvsmart idé att dricka alkohol när det bara finns utedass, så länge man inte trivs väldigt bra på det där dasset. Å andra sidan, när man är lite full gör det inte så mycket ;-). Fast först när vi kom tog vi oss en glorunda guidad av kusin Ingela och hennes man Martin, accompanierad av gudomligt söta dottern Sofie. På tal om det fick min barndomsvän Lisette och hennes Erik en dotter natten till i tisdags, en liten Elsa Elvira. GRATTIS GRATTIS GRATTIS som fan till er alla tre! Jag kan berätta att hon var otroligt söt, Lisette skickade ett foto. Nu tror jag att det är dags för mig att sova. Eller försöka allra minst. Men jag fortsätter rapportera från min resa genom ett Sverige täckt av sommar. Och allt dokumenteras noga, så foton kommer upp när jag är hemma igen. Sov gott alla mina sötaste vänner! Med pussar & kramar /LaCinna vet inte riktigt vad hon ska tänka om sitt tilltag just nu...