kärlek och revolution

Nu är semestern inledd! Den började som jag sagt innan med en biltur upp till Ullared. Vi kom iväg åt helevet för sent, för så är det i familjen Larsson. Allt tar en jävla tid och vi är alltid sena till allting. Vi kom upp först vid fyra-tiden och jag var i upplösningstillstånd: "Hur ska jag hinna med allt på fyra timmar?!!" Jag hann. Man gör allt under dess förutsättningar och oftast funkar det väl. Jag hann med fem tröjor, två bysor, en jacka, trädgårdsredskap, bebispresenter... och litta sånt. I tisdags åkte vi till Tivedens naturreservat vid norra Vätterns. Där klättrade vi i berg. Jag hade Miró, han var kanonduktig och tog det väldigt försiktigt både uppför och nedför. Inte för att han behöver för egen skull, men för att jag inte är riktigt lika smidig. Så vi lyckades undvika olyckor! Vi tog en rund som är 1 km, jag kallade mamma och pappa för mesar och tyckte att vi skulle ta en runda på minst 3 km. De föll dock inte för trycket utan bestämde 1 kmersrundan. När vi kom tillbaka efter rundan var jag dyngsur av svett. Det var något jobbigare än jag trott. Nu sitter jag i husvagnen på min farmors tomt med en hund brevid mig som gör allt för att få uppmärksamhet. Vi kom upp i eftermiddags, efter att ha spenderat ett par timmar åt att jaga rätt på en pump till husvagnen som gått sönder. Och utan pump; inget vatten och ingen toalett. I Västerås hittade vi slutligen en pump. Samtidigt ringde Annika och pratade lite. Skönt att höra en röst från någon som inte heter Larsson i efternamn ;-). Sen åkte vi igen och styrde kosan direkt till farmor. Farmor är låg, hennes sista syskon, bror Sven, dog för ett par dagar sedan. Nu är det bara hon kvar. Det var jobbigt att komma upp till. Annars är allt som vanligt. Det är ett lugn i skogen som inte ens går att försöka beskriva. I den här skogen har jag mitt hjärta och min ro. Myggen däremot, de anfaller, attackerar, svärmar runt en och de är i massor! Fy fan vad jag hatar jävla myggor!! Men allt som allt, en del av mig har sitt hem här uppe, och det gör mig alltid glad att vara här. Lugn. Johanna ringde ikväll också, den stackaren har blivit påkörd. Och den nya bilen och allt!!! Men hon är oskadd i alla fall, och det är jag glad för för jag vill ha min söta granne intakt ;-) Kameran är med, men fotona kommer upp först när jag är hemma igen. De kommer i alla fall. Nu ska jag göra Miró viljes och kela med honom. Sen är det dags att sova. Pussar & kramar på er! /LaCinna rapporterar från en mysig husvagn som har grejer i vägguttagen som dödar alla mygg