kärlek och revolution

Detta står att läsa på en gravsten på kyrkogården vid Älvkarleby medeltida kyrka. Gravstenen tillhör Stig Dagerman, en av de största författarna i svensk litteraturs historia. Detta är också mannen som i en av sina texter, Människans behov av tröst är omättligt, skrev på ett ungefär så här: " Jag tycker mig finna att självmordet är det enda beviset på människans frihet". Något att fundera på. I vilket fall var jag vid hans grav idag. Jag tog ett par foton och skickade en hälsning till en stor förebild. Jag var på samma kyrkogård för sex månader sedan i samma ärende. Då låg snön tjock. Jag och pappa pulsade runt i flera decimeterhög snö och minusgrader i över en halvtimme för att hitta gravstenen. Vi gick därifrån utan att ha uppnått vad vi kom dit för den gången. Idag, sex månader senare, i strålande solsken och en massa plusgrader, stegade vi bestämt in på kyrkogården fast beslutna att lyckas med våra föresatser. Vi bestämde oss för att söka igenom var sin del av kyrkogården, jag skulle ta delen bakom kyrkan. jag har bara hunnit ett par meter när jag hör pappas röst med ett roat men bestämt tonfall: "Annica.". Jag såg direkt på pappas min vad det var han ville. Där, direkt till vänster om grinden, andra gravstenen, ligger en stor men väldigt enkel gravsten med Stig Dagermans namn och sista hälsning på. "Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken".