kärlek och revolution

Björn kom förbi igår kväll. Så det blev en björnkram till eller femtio :-). Han ringde strax över halv tio på kvällen och frågade om han fick komma. Han sa att han hade bestämt sig för att inte ringa eftersom han åkte tillbaka till verkligheten redan idag. Han hade tagit ett kvällsdopp och tittat på sporten för att skingra tankarna sa han, men inte kunnat släppa tanken på mig. Sa han. Så han bestämde sig för att han var tvungen att träffa mig en gång till. Sa han.
Det var naturligtvis en jävligt dålig idé. Men jag tror inte på att vara förnuftig, jag tror på att följa sitt hjärta och göra det man vill göra. Så vad kunde jag annat göra än att säga ja?
Det var otroligt mysigt. Vi låg mest och pratade. Fan, jag hade kunnat spendera en jävla massa tid med att bara prata med Björn och jag skulle vara lycklig.
Men allt gott har ett slut, och nu är han borta.
Det fanns så mycket kvar jag ville berätta för honom. Jag ville berätta om hur fräscht det känns med män som är ärliga. Jag hade velat berätta för honom om hur han gett mig tron på att det finns bra män som går att bli kär i tillbaka.
En sak hann jag göra i allafall innan han försvann. När han kom hit sa jag:
- Grannarna här under har skrivit en låt om oss.
- Om vilka? (Björn)
- Om oss.
- Oss? (Björn)
Haha, han blev helt stel i ansiktet. Hela kroppen, faktiskt. Han bara stirrade storögt på mig.
- Vadå? (Björn).
Så satte jag på en låt som heter Jag hör hur de ligger med varandra i våningen ovanför som Kjell Höglund skrivit. Han började asgarva, kanske mest av lättnad, så sa han
- Haha, det där är Höglund va? Fan, jag trodde att du hade några psykogrannar som spelat in en låt och lagt cd-skivan i
din brevlåda. Va rädd jag blev. Så skrattade han ännu mer och hånglade upp mig.
Jag tycker själv att jag var ganska rolig faktiskt. Jag är nöjd.
När han gick sa han på sin otrolig härliga göteborgska:
- Hejdå, min sommardam.
Hmm. Han kommer alltid finnas här som ett härligt minne. Och som den som gav mig hoppet tillbaka. Ett nytt ljus har tänts i mina ögon, tycker jag mig se när jag ser mig själv i spegeln.
Hejdå Björn! Den här sommaren blir din.

Idag var Lina och Herman här på lunch. Vi åt sallad med kyckling (jag och Lina alltså, Herman är hennes hund, han fick vara utan). Det var väldigt gott och det var bra att ha någon som skingrade mina tankar.  
Jag har suttit och snackat lite med grannfrun också. Vi pratade om mytomaner. Haha, vilka historier folk kan hitta på!

Med kärlek
     /LaCinna