Oh yes, du sköna karma
Igår skrev jag om planerna för kvällen.
Well. Karman är aldrig långt borta. Och aldrig tar den semester i närheten av mig heller.
Vissa andra, däremot, verkar kunna slingra sig förbi karman vad de än hittar på.
Jag cyklade hem till Annika och Daniel, tog en Vodka lime, några cigg, snackade lite. När de andra skulle till hamnen, som jag några timmar tidigare sagt att jag skulle hänga med på, tog jag istället bussen in till stan för att träffa en "kompis".
Jag sitter alltså på bussen i 30 minuter in till stan, klockan är tolv på natten, jag har dissat mina kompisar för lite nuckinucki...bara för att vända hem direkt igen.
För när jag kommer hem till pojken är lägenheten helt nedsläckt, becksvart. Han öppnar inte dörren. Svarar inte i telefon. Och jag ringer som en toka på telefonen, ringer som en toka på dörren, knackar på fönstret bredvid dörren, ropar i brevinkastet...
...ingenting.
Så jag får med svansen mellan benen gå tillbaka till resecentrum och vänta på nästa buss hem. Fast jag har lite svårt att hålla mig för skratt samtidigt.
Somliga straffar Gud med detsamma.
Han hade förmodligen däckat, han hade druckit under dan. Problemet är att släcker ner lägenheten gör man när man går och lägger sig, och inte fan gör man det när man väntar besök?!
En annan möjlighet är att han stuckit iväg någonstans, men jag är tveksam till det.
Hur det ligger till får jag säkert veta så småningom.
Men en sak är klart: han har skitit sig själv i näven ordentligt. Han får förpassas till historian nu.
Sådant här i för stora mängder får man passa sig för om man inte vill skita sig i näven
Japp, så där har ni facit.
Dumpa aldrig polarna för lite nuckinucki, då blir Gud sur.
/LaCinna skrattar fortfarande lite grann, svårt att låta bli
Kommentarer
Postat av: Annika
Hahahaha du är bäst!
Trackback
