kärlek och revolution

Judarna har under en jävla massa år blivit utsatta för förtryck från omvärlden. Frågan är väl om någon riktigt kan förklara varför?

Vi har nu vad som verkar vara en konflikt som inte går att lösa: konflikten i Palestina där judarna av Israel förvägras ett land, en plats att bo på.

Konflikten är naturligtvis otroligt komplex; den handlar om politik, ekonomi, religion, historia och allmänt maktutövande. Och allt det tänker jag inte gå in på.

Det hela liknar ett sandlådebråk, om man ska hårddra det: "Det är min spade, du får inte ha den!" "Jo, det får jag visst det för det har min pappa sagt!" Det är bara det att den ena är väldigt mycket starkare än den andre, och utnyttjar det för att få sin vilja fram utan att dra sig för att dra till extrema och omänskliga åtgärder.

Israel utlyste 2007 en blockad mot de judiska bosättningarna i Palestina, som innebär att de inte får in de livsmedel och andra varor och förnödenheter som de behöver för att leva ett drägligt liv. Även Egypten hängde på den blockaden, som de nu haft förnuftet att upphäva efter omvärldens kritik. Israel fortsätter dock sitt förtryck. Ett förtryck de uppenbarligen anser sig ha rätt att utföra.

I slutet av maj attackerade Israel skepp som var på väg till Palestina med förnödenheter. De sköt mot obeväpnade människor. 9 dog. För att de stod upp för mänskliga rättigheter och ville hjälpa människor i nöd.

Och omvärlden står och glor, hötter på sin höjd med näven. Men varför skulle Israel bry sig om att bli hötta åt? En höttande näve har aldrig skadat någon, det behövs naturligtvis en kraftigare reaktion än så.

Herr Minchin har lagt sig i konflikten på sitt eget lilla sätt och skrivit en fredsanthem åt dem.

Visst hade det varit underbart om de bara förenades? Det här hade kunnat bli deras nationalsång :-)