Se upp i backen!
Idag åkta jag, mamma och pappa till den lokala skidbacken, Vångabacken.
Min pappa har lagt en massa ideell tid på att laga deras liftar som var vldigt nära att braka ihop. Nu när de går för högvarv ville han se hur de fungerar.
De fungerar alldeles utmärkt! Så det är bra.
Min kusin -som jobbar med backen- bjöd oss på fika. Jag tycker att jag kunde få ett säsongskort eftersom min pappa varit så duktig, men jag antar att man får nöja sig med det lilla ;-)
Det är klart, med tanke på att jag inte åkt skidor sedan jag var 5 eller nåt så är det nog en bra idé att jag håller mig ifrån det.
Pulka däremot, jag är väldigt sugen på att åka pulka. Avundades barnen på pulkorna i backen lite grann.
Det var en söt liten unge som åkte rakt in i en snöhög och välte. Sen låg han bara kvar där på marken, med huvudet neråt och fötterna uppåt backen och armarna utsträckta framför sig som om han var en flygande stålmannen. Han låg så länge. Tillslut gick hans pappa dit, lade sig på magen framför honom och pratade lite med honom, och rufsade om hans hår. Sen reste sig den lille killen upp igen och satte sig i pulkan. Han var inte ledsen, så jag vet inte varför han låg kvar. Men det var så sjukt gulligt bara.
Sen var där en kille som hade fått nån idé om att han måste krypa upp för pulkabacken. Han kämpade rätt hårt med det. En gång hade han kämpat sig hela vägen upp, det tog nog 20 minuter, bara för att tappa pulkan så den for ner utan honom. Det var bara för honom att gå ner, hämta pulkan och börja om. En annan gång kröp han upp mitt i skidbacken. Då undrade jag var hans föräldrar höll till, det där känns inte helt säkert. Han var söt han också.
Jag stod en stund och räknade vurpor (både pulk- och skidvurpor). Det är konstigt att inte fler bryter olika ben av sig, vurporna kan se rätt nasty ut.
Sen vara det väldigt roligt att kolla olika stilar också. Det finns de som leker störtlopp, vilket jag inte är helt säker på är tillåtet egentligen. Vissa plogar hela vägen så det tar typ 30 min för dem att komma till foten av backen. Sedan finns det dem som stannar mitt i backen och har någon form av konferens där med andra, förmodligen sådana de känner.
När vi var på väg dit berättade min mamma att när jag var 5 eller 6 hade vi cyklat den vägen vi körde, från Åhus till Oppmanna. För er som inte känner till omgívningarna, det är nog fem mil iallafall. Mamma säger: Jag förstår inte att du orkade cykla hela den vägen när du var så liten! Så tuff du var! Då sa jag: Jag förstår inte att du kom på tanken att dra med en så liten unge på en sådan cykeltur!
Men, jag tror att det är mina föräldrar i ett nötskal. Och så gnäller de över att jag får tokiga idéer för mig. Jag undrar var jag fått det ifrån...
:-)
Nu är det natti natti!
/LaCinnas ögon går i kors, vilket de egentligen inte kan
Min pappa har lagt en massa ideell tid på att laga deras liftar som var vldigt nära att braka ihop. Nu när de går för högvarv ville han se hur de fungerar.
De fungerar alldeles utmärkt! Så det är bra.
Min kusin -som jobbar med backen- bjöd oss på fika. Jag tycker att jag kunde få ett säsongskort eftersom min pappa varit så duktig, men jag antar att man får nöja sig med det lilla ;-)
Det är klart, med tanke på att jag inte åkt skidor sedan jag var 5 eller nåt så är det nog en bra idé att jag håller mig ifrån det.
Pulka däremot, jag är väldigt sugen på att åka pulka. Avundades barnen på pulkorna i backen lite grann.
Det var en söt liten unge som åkte rakt in i en snöhög och välte. Sen låg han bara kvar där på marken, med huvudet neråt och fötterna uppåt backen och armarna utsträckta framför sig som om han var en flygande stålmannen. Han låg så länge. Tillslut gick hans pappa dit, lade sig på magen framför honom och pratade lite med honom, och rufsade om hans hår. Sen reste sig den lille killen upp igen och satte sig i pulkan. Han var inte ledsen, så jag vet inte varför han låg kvar. Men det var så sjukt gulligt bara.
Sen var där en kille som hade fått nån idé om att han måste krypa upp för pulkabacken. Han kämpade rätt hårt med det. En gång hade han kämpat sig hela vägen upp, det tog nog 20 minuter, bara för att tappa pulkan så den for ner utan honom. Det var bara för honom att gå ner, hämta pulkan och börja om. En annan gång kröp han upp mitt i skidbacken. Då undrade jag var hans föräldrar höll till, det där känns inte helt säkert. Han var söt han också.
Jag stod en stund och räknade vurpor (både pulk- och skidvurpor). Det är konstigt att inte fler bryter olika ben av sig, vurporna kan se rätt nasty ut.
Sen vara det väldigt roligt att kolla olika stilar också. Det finns de som leker störtlopp, vilket jag inte är helt säker på är tillåtet egentligen. Vissa plogar hela vägen så det tar typ 30 min för dem att komma till foten av backen. Sedan finns det dem som stannar mitt i backen och har någon form av konferens där med andra, förmodligen sådana de känner.
När vi var på väg dit berättade min mamma att när jag var 5 eller 6 hade vi cyklat den vägen vi körde, från Åhus till Oppmanna. För er som inte känner till omgívningarna, det är nog fem mil iallafall. Mamma säger: Jag förstår inte att du orkade cykla hela den vägen när du var så liten! Så tuff du var! Då sa jag: Jag förstår inte att du kom på tanken att dra med en så liten unge på en sådan cykeltur!
Men, jag tror att det är mina föräldrar i ett nötskal. Och så gnäller de över att jag får tokiga idéer för mig. Jag undrar var jag fått det ifrån...
:-)
Nu är det natti natti!
/LaCinnas ögon går i kors, vilket de egentligen inte kan
Kommentarer
Trackback
