kärlek och revolution

Som ni människor räknar det: 8 år och två månader gammal.

Som vi katter räknar det: Jävligt gammal. Med era mått mätt.

Jag bor med min matte och en skitunge i en lägenhet som kallas Holken.

Och nu har nya rekord för lathet uppmätts här i Holken:

Matte är nu för lat för att skriva i sin jävla blogg själv.

Så vi katter är tvungna att ta över den ett tag.

Inte av egen fri vilja, absolut inte.

Av tvång, rent tvång.

Jag har växt upp med Saber, en katt som alltid skulle sno all uppmärksamhet.

Men vi växte och utvecklades tillsammans i mammas mage, och slogs om maten.

Sedan föddes vi (bara vi) och slogs om maten som kom ut på utsidan av mammas mage.

Vi flyttade hem till matte tillsammans, och har alltid varit tillsammans.

Saber var jobbig ibland, men han var min bror och han fanns alltid där.

Nu finns han inte här längre.

Så vad gör matte?

Tar hem en liten, sjövild snorunge som hoppar på mig när jag försöker sova,

biter mig i svansen,

puttar undan mig när jag äter.

Ja, Saber kunde vara jobbig, men inte fan hoppade han på mig när jag sov!

Och jag fick äta ifred.

Ganska ofta slänger matte ut snorungen ur sovrummet på natten och stänger dörren.

För att vi ska kunna sova.

Det säger väl en del?

Fast vi är vänner också, jag och snorungen. När han håller sig lugn.

Denna veckan har jag tagit två långrundor på nästan ett dygn vardera.

Matte frågar vad jag gör ute så länge, och var jag är.

Men det kan jag inte berätta.

Snorungen frågar också, då säger jag bara:

Det märker du kanske så småningom. Om nu matte någonsin släpper ut dig.

Mitt andra namn, Electra, har jag förresten fått för att jag har hett temperament.

Man kommer ingenstans genom att vara snäll i den här världen.

I lägenheten under bor en stor svart katt som matte kallar Måns fast han inte heter det.

Det är en elak jävel.

Och hade jag varit en snäll flicka hade han slagit ner mig och snott mitt revir.

Det springer femtiotretton andra katter här också,

då behöver man lite temperament för att klara sig.

För att inte tala om att det kommer väl till användning när doktorn ska ge en en spruta och klämma på magen och dra i munnen och öronen och allt annat han gör.

Så jag bär mitt andra namn med stolthet.

Columba är ett lite konstigt namn, det finns en förklaring till namnet som jag inte alls förstår.