Dejt och kanske något annat

Nu har Annika skällt på mig igen, så det är väl dags att slänga in ett nytt inlägg.
På lördagen för två veckor sedan var jag på en dejt. Världens tråkigaste jävla dejt. Den var helt olidlig, faktiskt.
Mannen var något helt fantastiskt tråkig, han var dessutom ganska dum och obildad.
Han var mesig.
Han hade en frisyr som inte hade platsat i något årtionde, inte ens under 80-talet (det var en korthårig frisyr med mittbena, luggen låg också i mittbena i två små välsprayade bågar utåt sidorna, liksom).
Han såg ut som en mus (och frisyren tonade inte ner det intrycket).
Dessutom gnällde han hela tiden över att han hade ont i ett knä. Det är ett stort no-no att gnälla på första dejten. Som såklart också blev den sista.
Jag visste ärligt talat inte om jag skulle skratta, gråta eller få panik. Så jag gick ut från restaurangen efter 1 timme och ringde Annika för att få skratta lite. När jag kom in igen (en kvart senare) var han sur. Efter en stund blev han som han varit innan (en tråkig dum liten mus). Efter en halvtimme frågar han om vi ska traska hem till honom. Då kan jag faktiskt inte hålla god min längre, jag försökte verkligen men det gick inte. Så jag sa:
- Nej, vet du, jag måste faktiskt hem nu!
Då blev han jättesur, jag såg hur han ryckte till, hans leende försvann och han blev lite mörkare i ögonen. Så beställde han in notan och sa:
- Jag hindrar dig inte från att betala din egen mat.
Han var alltså inte bara tråkig, dum och ful. Han saknade dessutom all form av klass och stil.
(Ja, jag betalade min mat själv. Annika har haft invändningar mot detta).
Jag betalade och tog tåget hem snabbt som fan. And believe you me, jag har aldrig varit så glad över att sitta på ett tåg i hela mitt liv!
Men vad fan är det där egentligen? Han frågade om han fick bjuda ut mig på restaurang. Det var klart och tydligt. Det innebär också att han från början hade tänkt betala.
Men när han insåg att det aldrig skulle hända fick jag alltså betala min mat själv.
Vad fan är det för en jävla kvinnosyn? Det finns väl ingen kvinna som hoppar i säng med en sån kille för 250 spänn? * evilskratt *
Nej, fy fan. Vilken jävla man alltså. Och vilken outhärdlig jävla dejt *formar ena handen till ett L och sätter den mot pannan*
På tåget kände jag att jag var tvungen att ta kvällen tillbaka. Jag kunde inte åka hem sådär efter det jag tvingats gå igenom.
Så jag ringde min tatuerare och frågade vad han gjorde. Han spelade TV-spel med en kompis. Så jag kutade upp till hans lägenhet för lite trevligt umgänge. Vi satt och snackade till fyra på morgonen, sedan körde han ut sin kompis (en väldigt trevlig kompis, måste jag säga).
Vad som hände sedan är en kraftigt scensurerad historia, men jag åkte därifrån runt tolv på förmiddagen och hade då sovit kanske tre timmar.
Det var ett väldigt bra sätt att ta tillbaka en förut katastrofal lördag på. :-)
På tal om det ska jag tatuera mig den 22 april. Fy tusan gubbar vad jag sett fram emot det länge nu! =) Och äntligen är det snart.
Vad jag gjort mer sedan sist vet jag inte. Förmodligen inget jättespännande för då hade jag nog vetat.
* tänker lite *
Nej, kommer inte ihåg.
Så nu slutar jag.
Men visst var det en rolig historia ni fick ändå?
P&K                               / LaCinna är lite dyrare än somliga tror =)

Kommentarer
Postat av: Annika

Wow... det var verkligen på tiden :)

Love ya!

2010-04-01 @ 22:16:17
URL: http://bringblingtoeverything.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0